Oxfordprofessorn i ekonomi Paul Collier skriver i European Voices julnummer en artikel med rubriken "A Marshall Plan for the world's bottom billion" (registrering krävs). Rubriken bådar inte gott. Ännu en intellektuell som hävdar att alla problem i världens fattigaste länder löser sig själva om Europa och USA släpper på pengakranarna ytterligare?
Det visar sig dock att Collier har en vettigare syn på saken. Han anser att den effektivaste hjälpen från USA till Efterkrigseuropa inte handlade om pengar utan om handel (frihandelsavtalet Gatt), standardisering (samarbetsorganisationen OECD) och säkerhetsgarantier (militärpakten Nato). Professorn förespråkar en likadan lösning för det utfattiga Afrika (dock kombinerat med bistånd). Han vill också att Västvärlden ska våga öka det militära engagemanget i Afrika. Även om jag inte håller med Collier i allt är hans utspel välkommet. Betydelsen av demokrati, om nödvändigt via utländsk militär inblandning, och handel för utveckling av u-länderna kan aldrig betonas nog. Jag ser fram emot artikelförfattarens bok på ämnet.