2000-talet hade högst snittillväxt i historien

Tänk dig att världen består av två länder med vardera en miljard invånare. Så här utvecklar sig de båda ländernas ekonomier:

Land	BNP per capita 2010	BNP per capita 2011	Tillväxt
I-landet	10 000	12 000	20 %
U-landet	1 000	1 100	10 %
Världen	5 500	6 550	?

Hur stor är tillväxten i världens BNP per capita? Det konventionella, och matematiskt mest korrekta, svaret är (6 550−5 500)/5 500 = 19 %.

Oftast är detta mått det mest lämpliga, men det är lätt att se att detta sätt att räkna kan vara missvisande ibland. Anledningen är att man använder BNP som vikter när man räknar ut genomsnittet, och då dominerar det rika landet.

Ett lämpligare mått i vissa sammanhang (som påpekas av Paul Collier i hans bok The Bottom Billion) kan vara befolkningsvägd tillväxt. Eftersom länderna är lika stora i detta fall är den befolkningsvägda tillväxten (10 %+20 %)/2 = 15 %. Detta mått visar hur stor tillväxt en genomsnittlig människa upplever.

Vi kan nu göra om denna räkneövning med riktiga data, närmare bestämt Angus Maddisons BNP-data för perioden 1950–2008. Så här stor var tillväxten (glidande tioårigt medelvärde):



Den vanliga BNP per capita-tillväxten räknas ut som ovan: tillväxten i världens totala BNP minus befolkningstillväxt. Den var som högst under perioden 1963–1973 med 3,2 procent per år. Näst bäst var perioden 1998–2008 med 2,9 procent per år.

Vi ser att den befolkningsvägda tillväxten har varit högre än den vanliga tillväxten sedan ungefär 1980, vilket indikerar att de fattiga länderna har växt fortare än de rika länderna och att vanlig BNP per capita-tillväxt därför har underskattat den genomsnittliga människans tillväxtupplevelse.

Per årtionde ser det ut så här:



(Eftersom Maddison saknar uppgifter för 2009 och 2010 har jag tagit IMF:s data för dessa år och antagit att skillnaden mellan befolkningsvägd och vanlig BNP-vägd tillväxt är konstant.)

Den befolkningsvägda tillväxten har hållit sig mellan 2,4 procent och 3 procent årligen under varje årtionde 1950–2000. (Tillväxten under tiden före 1950 var med största sannolikhet lägre än så.) Men under 2000-talets första decennium var tillväxten hela 4,3 procent årligen.

Slutsats: Aldrig förr har så många människor upplevt så snabb ekonomisk utveckling som under 2000-talets första decennium.

Om detta skriver jag i "Globaliseringens triumf", ett kapitel i boken Globaliseringens triumf? (red. Eva Cooper, Timbro).


Köp!

Dagens goda nyhet igång igen

I augusti förra året hamnade min blogg Dagens goda nyhet i dvala. Orsaken till det var brist på tid, inte brist på goda nyheter. I fredags avslutade jag min kandidatutbildning i nationalekonomi i Oxford, så nu finns det tid igen. Därför kommer Dagens goda nyhet att sprida framstegsoptimism från och med i morgon bitti.

Besök Dagens goda nyhet!

Dags för ett gemensamt EU-försvar

The Economist uppmärksammar Robert Gates sista tal som USA:s försvarsminister.

Gates konstaterar att det finns en risk att USA:s engagemang för Europas säkerhet minskar. Economist skriver:

As well as a paucity of European military resources, NATO faces two other dangers, Mr Gates said. One is the passing of his generation of American leaders, like himself, for whom the security of Europe was the over-riding pre-occupation of their careers. The second is that America, itself under pressure to cut defence spending to curb high deficits and debt, might soon give up on Europe

USA förser i nuläget världen med oerhört värdefulla säkerhetspolitiska tjänster, väl värda de 700 miljarder dollar de kostar. Hangarfartygen är ett exempel. Av USA:s elva hangarfartyg är sex i hamn för underhåll eller liknande. De övriga fem har fullt upp: Enterprise och Reagan är i Arabiska havet och hjälper bland annat till i Afghanistaninsatsen, Lincoln håller ett öga på Kina, Washington stödjer Japans krishantering efter jordbävningen och Bush finns i Medelhavet.

Så länge som USA:s skattebetalare vill betala för dessa tjänster är det bara för Europa att tacka och ta emot, men i längden bör Europa bygga upp en större egen kapacitet. För det första för att kunna ingripa i oroshärdar som Libyen, Afganistan, Syrien, Somalia och Elfenbenskusten.

För det andra för att kunna möta hotet från Ryssland och Kina. Risken att exempelvis en ultranationalistisk ledare skulle ta över efter en ekonomisk kris och starta krig är mycket liten, men konsekvenserna av det scenariot skulle vara så fruktansvärda att man bör ta med det i beräkningen.

Problemet är att Europas säkerhet är vad nationalekonomer kallar en kollektiv vara, eftersom exempelvis Sveriges försvarsförmåga påverkar Estlands säkerhetspolitiska situation positivt, men Sverige tar inte hänsyn till detta (i någon högre grad) när försvarsbudgeten bestäms.

Det uppenbara sättet att lösa detta politikermisslyckande som leder till för liten försvarsförmåga är att flytta försvarspolitiken till EU-nivå. Det skulle troligtvis också ge effektivitetsvinster. EU-ländernas försvarsbudgetar uppgår i dagsläget till knappt 300 miljarder dollar (200 miljarder euro) vilket redan det torde räcka till en hyfsad gemensam försvarsmakt med global förmåga.

Ny bok: "Globaliseringens triumf"

I veckan är det tio år sedan kravallerna under EU-toppmötet i Göteborg. Vänsterungdomar protesterade mot kapitalismen och globaliseringen. Med anledning av det ger Timbro ut boken Globaliseringens triumf?, där jag bidrar med ett kapitel. Jag skriver om hur världen har förändrats i grunden de senaste decennierna. Fattigdomen har minskat, demokratin gått framåt och hälsan förbättrats.

De andra kapitlen har författats av Andreas Bergh, Adam Cwejman, Fredrik Erixon, Stefan Fölster, Annie Johansson, Lars Leijonborg, Johan Norberg, Roland Poirier Martinsson, Maria Rankka och Lydiah Wålsten. Eva Cooper är redaktör. Boken är mycket läsvärd och de olika delarna med skilda perspektiv utgör en imponerande helhet. Köp!

Färre barn i farligt arbete

Internationella arbetorganisationen ILO rapporterade i går att antalet barn och ungdomar i åldrarna 5–17 som utför farligt arbete minskade från 128 miljoner till 115 miljoner mellan 2004 och 2008.

Två tredjedelar av alla barn i farligt arbete jobbar med obetalt arbete inom familjen och 59 procent arbetar inom jordbruk, fiske, skogsbruk och liknande. Bara 11 procent av barnen som har farliga jobb arbetar inom industrin.

ILO skriver:

"But farming, fishing and livestock herding have many hazards and create more injuries and illnesses than what we hear about. Given the large numbers of children in this sector, agriculture must be a priority for the elimination of hazardous work."

Nästan två av tre barn som har farliga jobb är pojkar.

SVT | SvD | DN | Norran | Expressen | GP (alla TT)

Norrbottenspolemik i världsklass

I Norrbotten har en vänsterpartist hävt ur sig diverse oförskämdheter mot moderater på internet. Jesper Sandström, ordförande för Moderata studenter i Luleå, svarar så här:

Jag har, ända sedan jag var litet barn trott på varje människas förmåga att göra världen till det bättre, jag har trott på varje människas möjlighet att göra någonting fantastiskt. När jag sedan blev äldre hörde jag talas om liberalismen.

Varje människa skall ges frihet att göra det hon själv önskar, så länge hon inte tar ifrån någon annan denna frihet. Jag tyckte att det lät som en vacker idé och bestämde mig för att undersöka närmare. Överallt i världen där liberalismen och kapitalismen hade fått fotfäste spreds fred, frihet och välstånd. Människor blev rikare, levde längre och krigade mindre.

...

Jag är inte politiker för att jag kämpar för ett fåtal eller vill smörja mitt eget krås. Jag är politiker därför att jag vill skapa en bättre värld för oss alla – oavsett klass, kön eller partitillhörighet.

Jag är moderat för att jag tror på varje människas förmåga att göra just det, skapa en bättre värld.

Jag tror inte att vi har alla svaren, eller att vi kan lösa varje problem på en och samma gång.

Men jag vet att vi älskar människan – försök att göra det du också!