Uträkningen går inte ut på att räkna fram hur mycket skatt man betalar på sina egna kapitalinkomster. I stället utgår räknesnurran från teorin att skatter på kapital (i Sverige främst bolagsskatten och kapitalinkomstskatten) på lång sikt betalas av löntagarna. Det beror på att kapitalskatter gör det mindre lönsamt att investera. På lång sikt blir arbetarna mindre produktiva än de annars hade varit och deras löner blir lägre.
Räknesnurran tar fram ett hypotetiskt exempel på vad arbetsgivarens kostnad hade varit om det inte funnits några skatter på kapital. Arbetsgivarens kostnad kan även kallas hela lönen och visar hur mycket arbetaren producerar, vilket är detsamma som vad arbetaren hade kunnat få i lön om det inte funnits några skatter över huvud taget.
Beräkningen bygger på följande antaganden:
- Produktionsfunktionen är av Cobb–Douglas-typ, det vill säga substitutionselasticiteten mellan arbete och kapital är ett.
- Löntagarna får två tredjedelar av BNP och kapitalägarna en tredjedel.
- Ekonomin präglas av perfekt konkurrens.
- Utbudet av kapital är perfekt elastiskt på lång sikt, det vill säga räntan efter skatt är given.