"Inkomstojämlikheten i världen minskar"

Replik till Oxfam publicerad på dn.se den 20 januari 2017.

Världen är en ojämlik plats, och har så varit sedan den industriella revolutionen. Att ett fåtal personer kan äga lika mycket som världens fattigare halva hälften beror på att miljarder människor i världen inte har några tillgångar alls. Lyckligtvis minskar fattigdomen. Enligt Världsbanken har den extrema fattigdomen i världen fallit med tre fjärdedelar sedan 1980-talet. Samtidigt minskar analfabetism, hunger, barnarbete och spädbarnsdödlighet.

Oxfam hävdar att klyftorna mellan de som äger mycket och lite ökar, men den statistik de hänvisar till ”lutar sig på heroiska hypoteser och approximationer, av vilka inte alla är övertygande”, som ekonomen Thomas Piketty konstaterade i sin bok Kapitalet i tjugoförsta århundradet. Det finns helt enkelt ingen tillförlitlig statistik över hur ojämlikheten i förmögenhet i världen har förändrats över tid.

Studier visar dock att ojämlikheten i inkomst minskar sedan några årtionden tillbaka. Detta beror på att länder som Kina och Indien har öppnat sig mot omvärlden och uppmuntrat privat företagsamhet. De växer nu snabbt och sluter sakta men säkert avståndet till den rika världen.

Den fattigdom som återstår i världen beror på dålig politik, korruption och fallerande institutioner. Det är inte praktiskt eller politiskt möjligt – eller ens önskvärt – med storskalig global omfördelning. Även om alla världens inkomster hade kunnat fördelas helt jämlikt skulle det ändå inte räcka för vad vi skulle betrakta som tillfredsställande levnadsstandard. Att hjälpa människor ur fattigdom handlar inte om fördelning, utan om att skapa tillväxt.

Det finns en stor forskningslitteratur som visar hur fattiga länder kan bli rika: öppenhet mot handel och investeringar, demokrati och stabila institutioner, rättssäkerhet och äganderätt, väl fungerande utbildningssystem. Den verkar Oxfam inte bry sig om. I stället fokuserar organisationen på symbolfrågor som inte kommer att göra mycket för minskad fattigdom. Ett exempel är skatterna på bolagsvinster och kapital. Kapitalinkomster utgör en mindre del av BNP och skatter på kapital kan aldrig svara för någon betydande del av skatteintäkterna. Däremot riskerar ökad beskattning av bolag att leda till lägre investeringar och därmed färre välbetalda jobb i u-länderna.

Oxfam verkar vara mer intresserade av att bekämpa rikedom än fattigdom, och mer intresserade av att få publicitet än att driva på för förändring som skulle göra verklig skillnad för världens fattiga. Det är beklagligt.