Justitieminister Beatrice Asks motivering till att regeringen vill skärpa straffen för särskilt grov misshandel är beundransvärd för en politiker som skulle ha kunnat gå på populistspåret genom att rasa mot ett kallare samhälle med grövre våld som kräver hårdare tag. I stället förklarade Ask att synen på våld har skärpts. Förr i tiden kunde man "göra upp med knytnävarna" eller "puckla på varandra bakom dansbanan" på ett sätt som inte är accepterat i dag. Många av oss har hört historier om stora bråk i äldre tider – eller åtminstone sett det dramatiserat i form av det stora slagsmålet när Emil i Lönneberga besökte auktionen i Backhorva.
Resonemanget påminner om Harvardpsykologen Steven Pinkers tes att våldet har minskat genom historien och i dag är lägre än någonsin. Tortyr, krig, dödsstraff, dueller, barnaga och dylikt minskar kontinuerligt.
I Sverige ligger i dag både det dödliga våldet och våldet i allmänhet enligt sjukvårdsstatistik under 1970-talets nivåer, vilket om man justerar för befolkning innebär en minskning med 20–25 procent. Att våldet har blivit mindre accepterat kan förklara att allt fler känner sig utsatta för våld och att antalet anmälda våldsbrott alltjämt ökar.
Att utifrån den minskade acceptansen för våld dra slutsatsen att straffen bör skärpas är dock något av ett hopp i den logiska tankebanan. Den historiska trenden har snarare varit mot mildare straff, avskaffat dödsstraff och humanare fängelseförhållanden. Därtill kan man hävda att det upplevda straffvärdet av att sitta i fängelse har höjts eftersom möjligheterna utanför fängelsemurarna är mycket större nu än tidigare – i dag finns billigt resande och större möjligheter till välbetalda och intressanta arbeten.
Det är möjligt att det är motiverat att justera upp straffskalan just för grov misshandel, men någon generell straffskärpning är inte nödvändig i Sverige. De enskilt viktigaste åtgärderna för att minska brottsligheten är lägre arbetslöshet och en större medelklass – ekonomisk tillväxt, helt enkelt.
SvD | DN | HD | Dagen | AB | SVT | Sydsvenskan
Åh, asså... jag blir bara arg när jag läser det här!
SvaraRadera