I dagarna är det tio år sedan kravallerna under EU-toppmötet i Göteborg, då vänsterungdomar protesterade mot kapitalismen och globaliseringen. Med anledning av det ger Timbro ut boken Globaliseringens triumf?, där jag bidrar med ett kapitel. Jag skriver om hur världen har förändrats i grunden de senaste decennierna. Fattigdomen har minskat, demokratin gått framåt och hälsan förbättrats. För att förstå kraften i denna utveckling måste man studera statistiken.
En viktig orsak till den positiva utvecklingen är att världsekonomin har blivit betydligt friare med tiden. Tullarna har sänkts och till exempel har tre av fyra länder genomfört reformer för att göra det lättare att starta företag de senaste fem åren. Statliga företag har privatiserats och onödiga regleringar har plockats bort. 87 procent av världens befolkning bor i länder som har blivit mer ekonomiskt fria de senaste decennierna.
Om ekonomin är friare borde den ekonomiska tillväxten vara högre eftersom frihandel ger länder möjlighet att koncentrera sig på att tillverka sådant de är bra på och privata företag med vinstintresse har större anledning att effektivisera än statliga bolag. Forskningen bekräftar detta: ju friare ekonomi ett land har, desto högre är den ekonomiska tillväxten.
Den ökade ekonomiska friheten i världen har gett resultat. Under de gångna tio åren var den genomsnittliga ekonomiska tillväxten hela 4,3 procent årligen. Aldrig förr har så många människor upplevt så snabb ekonomisk utveckling som under 2000-talets första decennium.
Den starka tillväxten har medfört att andelen av världens befolkning som lever på mindre än en dollar om dagen har minskat från 42 procent till 21 procent mellan 1981 och 2005. Denna extrema fattigdom tros minska till 11 procent 2020.
Det finns en tydlig koppling mellan ekonomisk utveckling och demokrati. Under samma period som världen blev mycket rikare blev den mer demokratisk. Sedan 1980 har andelen människor som bor i demokratier ökat från en tredjedel till över hälften.
Med tanke på att demokratier inte krigar mot varandra är det inte förvånande att krig har blivit betydligt mindre vanligt. Under åren 2002–2007 beräknas risken att dö i krig ha varit 95 procent lägre än under kalla kriget.
Under samma period mer än halverades risken att omkomma i en naturkatastrof. Dödstalen i smittsamma sjukdomar minskar också. På tio år har antalet dödsfall i malaria minskat med en femtedel och sedan 2006 minskar dödsfallen i aids. Allt detta leder till att medellivslängden ökar med 2–3 år per decennium.
Människor är inte bara friskare än någonsin tidigare, utan också bättre utbildade. 1950 kunde 56 procent av mänskligheten läsa och skriva, en andel som ökade till 70 procent 1980. År 2015 tros 91 procent vara läs- och skrivkunnig. Samtidigt som fler går i skola minskar barnarbetet: mellan 2000 och 2008 minskade andelen barn i åldern 5–14 som arbetar från 16 procent till 13 procent.
Våra liv blir också allt bekvämare. Sedan 1970 har andelen människor med elektricitet i hemmet ökat från 49 procent till 79 procent. Numera har också fyra av fem hushåll en tv, en uppgång från tre av fyra 2003. I dag har 87 procent tillgång till rent vatten – en ökning från 77 procent 1990.
Under de tio år som gått sedan Göteborgskravallerna har det blivit ännu tydligare att de protesterande vänsterungdomarna hade fel. Kapitalism och globalisering minskar fattigdomen och ger människor bättre liv. Därför heter mitt kapitel ”Globaliseringens triumf”. Utan frågetecken.