Platt skatt är billigt

MUF-ordföranden Erik Bengtzboes debattartikel i Svenska Dagbladet där han tog ställning för platt inkomstskatt har lett till en välkommen debatt med både medhåll och mothugg.

I dag på annandagen skriver riksdagsledamoten Fredrik Schulte att skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare bör prioriteras före platt skatt. Naturligtvis är det angeläget med breda skattesänkningar, men sådana innebär också betydande inkomstbortfall för staten.

Ett avskaffande av den statliga inkomstskatten (en extra 20- eller 25-procentig skatt på höga inkomster) skulle inte kosta särskilt mycket. Det skulle ändå medföra stora samhällsekonomiska vinster och att Sverige i praktiken införde platt skatt.


Skatt på sist intjänade hundralappen (inklusive arbetsgivaravgift). Beloppen är prognoser för 2013. Källa: Ekonomifakta

Som diagrammet visar skulle ett avskaffande av den statliga inkomstskatten sänka de höga och skadliga skattesatser som finns på höga inkomster. Ett avskaffande skulle också vara delvis självfinansierande – inkomstbortfallet skulle alltså bli mindre än 47 miljarder.

Läs mer om platt skatt i MUF-rapporten Ett frihetligt skattesystem.

"Det är sexigt att reformera skatt"

I senaste numret av MUF:s medlemstidning Blått skriver jag om rapporten "Ett frihetligt skattesystem" som jag presenterade i början av månaden. Läs rapporten här.

Det är inte sexigt att betala skatt, som Mona Sahlin en gång påstod. Snarare innebär skatterna stora besvär och kostnader. Bolagsskatten, exempelvis, är en straffskatt på sparande och investeringar och innebär mycket krångel för företagen.

Den statliga inkomstskatten – en extra 20- eller 25-procentig skatt på höga inkomster – gör att Sverige är det land i världen där staten tar mest av den senast intjänade hundralappen. Värnskatten (de sista fem procenten av den statliga inkomstskatten) är till och med så skadlig att det skulle vara gratis att ta bort den, enligt experterna. Om värnskatten försvann skulle höginkomsttagare jobba mer och det skulle troligtvis betala för hela skattesänkningen.

Trots att Anders Borg har varit finansminister i över sex år finns det mycket man skulle kunna göra för att förbättra skattesystemet. I en färsk MUF-rapport föreslår jag därför en skattereform som skulle göra arbete, utbildning och investeringar mer lönsamt i Sverige. Både bolagsskatten och den statliga inkomstskatten försvinner i förslaget. Det gör också skatten på kapitalinkomster (räntor, utdelningar och aktievinster) eftersom den som väljer att spara för att kunna köpa saker i framtiden inte bör betala mer skatt än den som vill köpa saker nu.

Skulle inte dessa skatteförändringar innebära stora nedskärningar? Inte nödvändigtvis. I rapporten visar jag att man kan finansiera nämnda reformer plus en del andra godbitar genom att helt enkelt inte öka statens inkomster. Vi fryser skatteintäkterna på 1 600 miljarder och låter BNP-tillväxten sköta resten. Då kan vi finansiera skattesänkningar motsvarande sju procent av Sveriges ekonomi på sex år. Det är sexigt att reformera skatt!

"Facken är nyckeln till jobben"

I senaste numret av Blått publicerades följande krönika av mig om sänkningen av arbetsgivaravgifterna för ungdomar:

Sedan regeringen första gången sänkte arbetsgivaravgifterna för ungdomar 2007 har åtgärden varit omdebatterad. Frågan var het i valrörelsen 2010 eftersom Socialdemokraterna gick till val på att höja arbetsgivaravgifterna till normalnivån.

Forskare är normalt försiktiga med att uttala sig om reformers effekter. Det gäller särskilt sänkningen av arbetsgivaravgifterna eftersom reformen genomfördes nyligen. Den är därför svår att utvärdera. Den första ordentliga studien väntas först till våren.

De forskare som vågar gissa om reformens effekter är i regel bekymrade över att skattesänkningen kan vältras över i högre löner. Att det skapas fler jobb om det blir billigare att anställa är de flesta överens om. Men om lönerna stiger när arbetsgivaravgiften sänks blir det inte billigare att anställa. Mycket beror alltså på hur fackföreningarna agerar.

Resonemanget visar att arbetslöshet helst bör bekämpas med arbetsmarknadspolitik. Arbetsmarknaden bör reformeras så att individer bestämmer vilken lön man är beredd att jobba för, inte facken. Men eftersom fackföreningarna har så stark ställning i Sverige är det svårt att rubba på deras makt. Då är skattepolitiken förmodligen det bästa instrument som finns tillgängligt för att minska arbetslösheten.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att i bästa fall har sänkningen gjort det billigare att anställa ungdomar och skapat fler jobb. I ”värsta” fall har lönerna stigit och det har blivit mer lönsamt att jobba. Oavsett vilket är det naivt att tro att man kan rulla tillbaka reformen utan konsekvenser och att 14 miljarder i högre skatt på ungdomars jobb inte skulle ha någon påverkan på ungdomars jobb.

"Därför vann Demokraterna"

I senaste numret av Blått följer jag upp artikeln jag skrev inför USA:s presidentval. Slutsatsen är att Republikanerna måste förnya sig:

Vi var många som spänt följde valet i USA under natten till den 7 november. Även om valnatten var spännande blev resultatet ganska tråkigt. Allting blev som opinionsinstituten hade förutspått: Demokraterna behöll presidentposten och majoriteten i senaten medan Republikanerna även i fortsättningen kommer att kontrollera representanthuset. Som noterades i förra numret av Blått innebär detta att det kommer att bli nödvändigt med överenskommelser över partigränserna för att lösa USA:s ekonomiska problem.

Det mest akuta problemet är det finanspolitiska stupet – ”the fiscal cliff” – som inträffar den 1 januari om politikerna inte kommer överens om åtstramningar. Stupet består av ett paket av impopulära skattehöjningar och nedskärningar som de folkvalda förberedde åt sig själva som en del av en överenskommelse 2011. Hotet om stupet ska få politikerna att kompromissa för att lösa problemen.

Faran för skattehöjningar får inte avleda Republikanerna från nödvändig valanalys. Trots en utmärkt prestation i debatterna där han framställde sig själv som en mittenkandidat förlorade Mitt Romney presidentvalet med relativt stor marginal: 47 procent mot 51 procent. Barack Obama vann eftersom han lyckades bygga en koalition bestående av bland andra latinamerikaner, svarta och ungdomar, särskilt unga kvinnor. Det räcker inte längre för Republikanerna att vinna de vita väljarna – där Romney fick 59 procent av rösterna – eftersom befolkningssammansättningen har förändrats.

Republikanerna måste nu förnya sin politik för att kunna möta det förändrade politiska landskapet. Den hårda retoriken mot papperslösa (”illegala”) invandrare har skrämt bort latinamerikaner. Många studenter och akademiker känner sig inte bekväma med Republikanernas inställning i sociala frågor. En majoritet av amerikanerna stödjer nu abort i de flesta fall och homoäktenskap. Om Republikanerna ska kunna vinna mittenväljarna i framtiden måste partiet våga ompröva sina ställningstaganden på dessa områden.