Vänsterbloggaren Andreas Bryhn granskade siffrorna och drog slutsatsen att åren 1961–1966 var bättre från tillväxtsynpunkt. (Även undertecknad gjorde vid tillfället samma beräkningar och drog samma slutsats som Bryhn.) Johan Norberg publicerade en rättelse efter att tidigare ha citerat The Economists slutsats.
Nu finns nyare siffror tillgängliga från Angus Maddison, Internationella valutafonden (IMF) och Världsbanken och jag har gjort om beräkningarna. Det visar sig att The Economist hade rätt – 2002–2007 var de bästa fem åren någonsin för världen med 3,7 procents reell tillväxt i BNP per capita per år i genomsnitt. Detta om man använder siffror från Maddison för 2002–2006 och siffror från IMF eller Världsbanken för 2007.
För perioden 1961–1966 finns bara Maddisons data att tillgå. Då var tillväxten 3,3 procent per år.
Om man använder IMF:s tillväxtdata för 2002–2007 blir tillväxten 3,4 procent per år. Enligt Världsbanken var tillväxten 3,3 procent även 2002–2007. Det är dock problematiskt att jämföra olika tidsserier, och Maddison är den enda som har BNP-uppgifter för hela efterkrigstiden, så hans siffror är de relevanta.
Att hitta orsakerna till denna rekordtillväxt lämnar jag åt läsaren, men två bra ställen att börja leta på kan vara mitt blogginlägg där jag visar att ekonomisk frihet ger tillväxt, och mitt blogginlägg där jag visar att den ekonomiska friheten var rekordhög 2007, det sista år vi har uppgifter för.
Världens BNP per capita, inflations- och köpkraftsjusterat (dollar). Källa: Angus Maddison
Inte nog med att tillväxten var rekordhög under 2000-talet, den var också mer jämlik. På 60-talet var tillväxten hög främst genom att de rika länderna blev rikare och drog ifrån många fattiga länder. Den här gången är det tvärtom. Asien, Afrika och Östeuropa växte snabbare på 2000-talet än på 1960-talet. För Västeuropa och Nord- och Sydamerika gäller det omvända.
Detta syns tydligt i fattigdomsstatistiken, som tyvärr bara sträcker sig tillbaka till 80-talet. De fattigaste har de senaste decennierna närmat sig resten av världen.
Sedan 1980-talet har den extrema fattigdomen – en dollar om dagen – mer än halverats. Vi försöker nu identifiera den bästa femårsperioden vad gäller fattigdomsminskning (eftersom fattigdomssiffror finns för vart tredje år kräver en sådan beräkning att vi antar att fattigdomsminskningen fördelade sig jämnt över dessa treårsintervall). Svaret blir – surprise! – 2002–2007 med 1,32 procentenheter per år.
Extrem fattigdom 1981–2009. Källa: Världsbanken
Finanskrisen förändrar inte inte hur vi i grunden bör se på tillväxten i början av 2000-talet. BNP per capita kommer att minska 2009 men 2010 kommer vi att vara tillbaka på 2008 års rekordnivå. IMF spår att tillväxten kommer att gå upp igen till tre procent årligen redan 2011.
Fattigdomsminskningen spås fortsätta genom hela krisen och världen kommer att nå millenniemålet att halvera fattigdomen mellan 1990 och 2015 med god marginal.
Så du tror inte att den senaste tidens stimulanspaket kommer att leda till en korrektion och att vi kommer att få en dramatiskt lägre tillväxt de närmaste åren, i vart fall i västvärlden?
SvaraRaderaJag känner ingen större anledning att misstro IMF:s prognos.
SvaraRadera