Segerfeldt sågar FN

I morse debatterade liberale författaren Fredrik Segerfeldt med FN-förbundets Aleksander Gabelic om FN:s hantering av Syrien:



I debatten blev det tydligt att FN-kramarna inte har några verkliga argument för att låta auktoritära stater som Kina och Ryssland stoppa ett ingripande mot diktaturer som mördar sina folk.

Som Segerfeldt påpekade är en stor del av FN:s medlemsstater ickedemokratiska länder som representeras av ledare helt utan legitimitet.

Det är en skam för omvärlden att dödandet i Syrien tillåts fortsätta. Gruppen Syriens vänner, främst bestående av USA, EU och Arabförbundet, bör omedelbart inleda bombningar av militära mål i Syrien och skicka marktrupp till oppositionens undsättning.

Syrien får inte bli ett nytt Rwanda eller Srebrenica.


Kosovoalbaner firar självständigheten, som blev möjlig efter en Nato-intervention utan FN-stöd och i strid med folkrätten.

SvD | DN 1 | DN 2 | DN 3 | SR

"Lagstifta mot underskott"

I dag skriver MUF:s ekonomiskpolitiska arbetsgrupp – Martin Bucht, Erik Raita, Sofia Fölster, Erik Gestrinius och undertecknad – på Upsala Nya Tidnings debattsida med anledning av vår rapport om skuldkrisen:

Efter finanskrisen 2008 pratade många om marknadens misslyckanden. I dag talar vi om en annan typ av misslyckanden – nämligen politikernas misslyckanden. I en ny rapport konstaterar vi i MUF:s ekonomiskpolitiska arbetsgrupp att den pågående skuldkrisen beror på att politiker – bland annat i USA och Sydeuropa – tenderar att år efter år acceptera för stora underskott. I dessa länder kan skillnaden vara hårfin mellan en Lyxfällandeltagare och en finansminister.

En förklaring till de ohållbara underskotten är att politikerna gärna skjuter nödvändiga åtstramningar på framtiden. Efterträdaren får då ta den politiska smällen. Efterträdaren resonerar ofta på samma sätt och då blir inga åtstramningar gjorda förrän det är för sent.

En annan förklaring är att särintressen blockerar nedskärningar som påverkar dem. Exempelvis vill offentliganställda inte se sina löner sänkta och bönder vill ha kvar sina subventioner. Politiska ledare vågar inte utmana dessa intressegrupper och nödvändiga åtstramningar uteblir.

En tredje anledning kan vara att väljarkåren har för lite kunskap om statsbudgeten. Väljare gillar generellt överskott, låga skatter och höga utgifter. Men skatter och utgifter påverkar väljare mer direkt än vad underskott gör. Detta leder ofta till att ansvarslösa politiker döljer sina misslyckanden i underskott.

Vi har i dag en ansvarsfull regering. Vi kan dock aldrig veta vilka som kommer att bli valda i framtiden. Därför bör vi rusta det politiska systemet mot populism och kortsiktighet genom att införa ett tak på underskottet – exempelvis tre procent av BNP. Ett sådan lagstiftning skulle tygla ansvarslösa politiker.

Väljarnas minne är kort. Det enda säkra sättet att förhindra en upprepning av skuldkrisen är att ändra politikens spelregler. Lärdomen av krisen är tydlig: Det politiska systemet är långt ifrån perfekt och politiker kan inte alltid ställa allt till rätta.

Positivt att V vill kunna sänka lönerna

Vänsterpartiet argumenterar i sin budgetmotion i dag för att höja Riksbankens inflationsmål från 2 till 3 procent. Detta är en legitim diskussion – om man tror på keynesiansk ekonomisk teori – och det är positivt att Vänsterpartiet i viss mån för ett vetenskapligt resonemang om inflationsmålet.

Olivier Blanchard skapade uppmärksamhet när han föreslog ett högre inflationsmål med argumentet att det ger en centralbank större möjlighet att sänka styrräntan i dåliga tider. Det är också detta skäl Vänsterpartiet anför.

Paul Krugman, känd Bushkritiker och kolumnist i vänsterliberala New York Times, påpekar att det finns ett annat argument för högre inflationsmål: fackföreningar och anställda går sällan med på en sänkning av de nominella lönerna. Så om inflationen är 2 procent kan reallönerna falla med högst 2 procent. Men det är ofta inte tillräckligt. I en lågkonjunktur vill man ju öka efterfrågan på arbetskraft genom att göra arbetskraften billigare. Om lönerna inte faller tillräckligt stiger arbetslösheten.

Vänsterpartiets förslag skulle enligt Krugman alltså göra så att lönerna (i reala termer) faller mer i lågkonjunktur. Då stiger arbetslösheten inte lika mycket.

Undertecknad är dock skeptisk till ett höjt inflationsmål. För det första för att eurozonen och (sedan tidigare i år) USA har ett inflationsmål på 2 procent. Om Sveriges mål är 3 procent innebär det att kronan kontinuerligt kommer att tappa i värde så länge skillnaden i inflation består.

För det andra eftersom det är bättre att göra något åt problemet med trögrörliga löner direkt i stället för att gå omvägen via inflation och därigenom "lura" arbetarna att acceptera lägre löner. Läs mer om detta i denna MUF-rapport.

Trots det är det bra att Vänsterpartiet på detta sätt, om än oavsiktligt, lyfter frågan om sänkta löner.

SR | HD | SvD 1 | SvD 2 | SvD 3 | DN

I dag lyfts hundratusen människor ur fattigdom

Häromveckan släppte Världsbanken 2012 års upplaga av Global Monitoring Report. Banken upprepar där fattigdomssiffrorna för 2008 som kommenterats i ett tidigare blogginlägg.

Världsbanken gör också en prognos för den extrema fattigdomen 2015: 1 019 miljoner människor eller 14,1 procent av världens befolkning. År 2008 levde 1 289 miljoner i extrem fattigdom – 19,3 procent av befolkningen.

Minskningen mellan 2008 och 2015 innebär att hundratusen människor lämnar den extrema fattigdomen varje dag under denna period, enligt prognosen.

Extremt fattiga i procent av världens befolkning med prognos för 2015. Källa: Världsbanken

En person är extremt fattig om hen lever på mindre än 1,25 dollar om dagen med det prisläge som gällde i USA 2005. I dagens svenska prisläge motsvarar det ungefär 13 kronor.

Fattigdomssiffran 14,1 procent 2015 är en höjning från fjolårets prognos på 12,1 procent för samma år.

Afrika, som minskade fattigdomen kraftigt 2005–2008, tros fortsätta minska fattigdomen i hög takt med historiska mått mätt. Den region som minskar mest är dock Sydasien, där Indien väger tungt. Sydasien bekämpar fattigdom snabbare än regionen gjort någon gång sedan statistiken börjar 1981.

Färre än var fjärde sydasiat kommer att vara extremt fattig 2015 enligt prognosen. År 1990 levde mer än hälften av alla sydasiater i fattigdom.

"Sweden needs laws against politicians' reckless spending"

Today I write about the current debt crisis in online newspaper The Local:

After the 2008 financial crisis, there was much talk about the failure of markets. However, with the growing worry about government debt, the focus has shifted to politicians’ failures. It is clear from the situation in Greece, the United States and other countries that governments are far from perfect. A new report from the Moderate Youth League (MUF) investigates this.

We conclude that the reasons for the debt crisis are a number of government failures that cause politicians to run larger budget deficits than anyone really wants – economists call this phenomenon deficit bias. In some cases, such as in southern Europe, this eventually results in a loss of investor confidence and a deep crisis.

One reason for deficit bias is that voters may have better information about spending and taxes than about deficits. Hence they fail to perceive that politicians run too large deficits that will need to be repaid in the future.

A second reason could be that politicians commit to future austerity policies rather than implementing immediate cuts. But because these politicians may not be in power when the policies are due, the commitment is not credible.

Lastly, deficit bias could be caused by a failure of interest groups to agree on cuts. Each interest group wants to appear willing to bring the economy close to a crisis to improve its bargaining position and so have to face a smaller share of the burden. If all interest groups behave in this way it will be difficult to agree on austerity measures before it is too late.

Because the political system is far from perfect, checks and balances are needed to counteract populism and myopia. Although the current Moderate Party-led government pursues responsible fiscal policies, we do not know which politicians will be elected in the future. Therefore we propose strengthening the Swedish political system by amending the constitution with a prohibition of government debt default. We also propose that binding limits on the deficit – e.g. at most three percent of GDP in peacetime – are made into law.

Overall we conclude that the risks of high government indebtedness are substantial while the benefits of fiscal stimulus are small. Therefore we recommend all countries that are currently in deficit to implement immediate cuts in government spending in order to return to a balanced budget as soon as possible.

Ny rapport: "Skuldkrisen"

I tisdags släppte Moderata ungdomsförbundets ekonomiskpolitiska arbetsgrupp, som jag är med i, en rapport om staternas skuldkris.

I rapporten konstaterar vi att det finns stora risker med statlig skuldsättning. Samtidigt är fördelarna med keynesiansk stimulanspolitik små.

Därför drar vi följande slutsatser:

• Stater som har ett budgetunderskott bör vidta omedelbara utgiftsminskningar för att återgå till en budget i balans.
• Statsapparaten bör krympas så att politikerna får mindre handlingsutrymme att begå misstag.
• Sverige bör skriva in i grundlagen att statens skuldavtal måste hållas.
• Fackförbundens särställning i svensk lagstiftning bör begränsas så att lönerna kan bli mer flexibla. Detta skulle leda till en mindre ökning av arbetslösheten under kriser.
• Den svenska statens underskott bör begränsas i lag.

Arbetsgruppen består förutom undertecknad av Martin Bucht, Erik Raita, Sofia Fölster och Erik Gestrinius.

Läs rapporten här.

Time to kill or capture Joseph Kony

The half-hour movie Kony 2012 has been all over the social networks the last few days. It aims to put the spotlight on the Ugandan warlord Joseph Kony and his infamous rebel group the Lord's Resistance Army who aims to establish a Christian theocracy.

The campaign has received criticism because it allegedly is a form of slacktivism where people think they can make a difference by sharing some video on Facebook. Ironically, those who critizice the supposedly mindless reposting of the film on social networks have mostly done so by mindlessly reposting a link to a critical blog run by a Canadian sociology student.

Here are some criticisms against Kony 2012 and the group behind the movie, Invisible Children, and my replies:

• Joseph Kony left Uganda in 2006. If you believe that the LRA conflict no longer has anything to do with Uganda, I congratulate you on having better knowledge of the security situation in east and central Africa than the United States Department of Defense and president Obama's military and security advisors, who chose to deploy US troops to – yes – Uganda in order to help fight the LRA. The film makes no secret of the fact that Kony is not in Uganda – it states that the country is "relatively safe" and it is clear from a map that the LRA has shifted its operations elsewhere, although of course Uganda is still involved in the conflict and cooperates with its neigbours in capturing Kony.

• Uganda is an anti-gay dictatorship. True, but the LRA is much worse.

• The Ugandan army has been accused of rape and looting. If the Ugandan army has problems with discipline, the more reason for them to be trained by American advisors.

• Invisible Children spends most of its money on film-making and advocacy. The main aim of the movie is to put pressure on US policymakers, not to raise money. I doubt many of those who reposted the move donated anything. On its website, the organization states that is spends 20 percent of revenues on administration and fundraising.

• The founders of Invisible Children pose with guns on a photo. "Stop Kony" is not a non-violence campaign. They are not advocating hugging Joseph Kony to death. In order to stop the LRA you need guns. More about the photo here.

• The campaign implies that white people should save Africa and smells of colonialism. After Rwanda 1994 and Srebrenica 1995, the world said "never again". Last year, reluctant western intervention helped bring peace and democracy to Libya and the Ivory Coast. Even the United Nations now agrees that the international community has a responsibility to protect people against grave human rights abuses. Although war is declining and democracy is progressing, everybody should help accelerate this process. Inaction is not an option.

Invisible Children has done a great job at bringing this issue to the agenda. The United States and other liberal democracies should send more ground troops to Africa in order to fight the LRA and other obstacles to the 21st century becoming Africa's century.

Update: The United States Africa Command has published a blog post explaining their role in combating the LRA. Like their Facebook page to show your support.

Fattigdomen minskar rekordsnabbt i Afrika

Världsbanken släppte i dag de efterlängtade definitiva siffrorna för extrem fattigdom 2008. Banken uppskattar att 1 289 miljoner människor var extremt fattiga 2008, vilket är 19 procent av världens befolkning. 1981 var samma siffra 43 procent.

En människa är extremt fattig om hennes konsumtion eller inkomst understiger 1,25 dollar om dagen med det prisläge som gällde i USA 2005. I dagens svenska prisläge motsvarar det ungefär 13 kronor.

Världsbanken rapporterar fattigdomen i treårsintervall så före dagens tillkännagivande hade vi bara fattigdomsstatistik fram till 2005. Den årliga fattigdomsminskningen mellan 2005 och 2008 var 0,7 procentenheter. Världsbankens tidigare preliminära uppskattningar för 2008 antydde en minskning på 1,1 procentenheter per år. Fattigdomsminskningen ligger därmed något under prognos.

Kina är inte längre den motor i fattigdomsminskningen landet varit tidigare. Detta beror naturligtvis främst på att Kina inte har så mycket extrem fattigdom kvar att utrota: andelen fattiga minskade från 84 procent till 13 procent mellan 1981 och 2008. I stället är det i Afrika som fattigdomen sjunker mest. Där minskade andelen fattiga mer än någon tidigare treårsperiod sedan statistiken börjar – med fem procentenheter till rekordlåga 48 procent.

Det viktigaste budskapet i denna statistik är som vanligt den enorma omfattningen av välståndslyftet i världen de senaste decennierna. Mellan 1990 och 2008 lyftes 620 miljoner människor ur extrem fattigdom. Det motsvarar en person per sekund (1,09 personer per sekund för att vara exakt).

TT: DN | GP | HD | AB | SvD

"The triumph of global capitalism"

Today the Adam Smith Institute is publishing an article by me about the fact that the world has become a dramatically better place in the last few decades: never before have humans been so healthy, rich, peaceful or educated. The article has previously been published in Swedish as a book chapter in Globaliseringens triumf? published by Timbro and edited by Eva Cooper.

Ny bok om våldets minskning övertygar

Harvardpsykologen Steven Pinker utkom i år med boken The Better Angels of Our Nature: The Decline of Violence in History and Its Causes. Med sju hundra sidor och två tusen fotnoter visar han att våld har blivit allt mindre vanligt genom historien, och försöker förklara varför.

Etableringen av statens våldsmonopol är en viktig anledning till att mord blivit betydligt mindre vanligt. Mellan medeltiden och 1900-talet minskade morden i Västeuropa med över 95 procent, i takt med att staterna konsoliderades och förbättrade ordningsmakten.

Pinker visar också att jägar-samlarsamhällen är betydligt mer våldsamma än moderna samhällen och långt ifrån "den ädle vilden". I sådana samhällen var våld orsaken till 15–30 procent av alla dödsfall, jämfört med 3 procent under 1900-talet inklusive världskrig och hungersnöder orsakade av Mao och Stalin.

En förändring i synen på våld ägde rum under 1600- och 1700-talen i Europa. Genom vad författaren kallar den humanitära revolutionen minskade förekomsten av tortyr och dödsstraff till en bråkdel av vad den varit tidigare. Detta tillskriver Pinker till stor del tryckkonstens och läskunnighetens framväxt som gjorde det möjligt för européer att utveckla empati genom att läsa om andra människors upplevelser.

Pinker lägger stor möda på att förklara de få tillfällen då våldet ser ut att ha ökat. Han gör en intressant syntes av materialistisk och idealistisk historiesyn genom att anamma en syn på historien som slumpmässig statistisk process. Vid varje tidpunkt finns det en viss sannolikhet för att krig utbryter men den sannolikheten minskar över tid. På så sätt blir världskrigen och de kommunistiska massmorden förenliga med tesen om minskande våld.

Trots att Pinker vid flera tillfällen frågar sig om 1900-talet var ovanligt våldsamt ger han aldrig något klart svar på frågan. Han menar att krig tenderar att matematiskt följa en potenslag. En av egenskaperna hos en sådan statistisk process är att majoriteten av dödsfallen orsakas av ett fåtal stora krig (exempelvis världskrigen). Därmed menar sig Pinker kunna gissa hur många dödsfall som inträffat i de mängder av mindre krig genom historien som vi inte har några dödsfallsuppgifter om. Detta är dock inte helt övertygande. Det tycks snarare sannolikt att Pinker underskattar dödsfallen i exempelvis det medeltida Europa och det förkoloniala Afrika. Samtidigt visar detta att författaren inte räds att redovisa uppgifter som går emot hans tes.

Ett annan episod som verkar motsäga tesen om minskande våld är ökningen av mord (och troligtvis andra typer av våldsbrottslighet) i hela Västvärlden mellan 1950-talet och 1970-talet. Pinker förklarar detta som en olycklig konsekvens av efterkrigstidens ifrågasättande av auktoriteter och uppkomst av ungdomskultur.

Att USA, även om man bara tittar på den vita befolkningen, sticker ut i mordstatistiken bland de rika länderna – men fortfarande under världsgenomsnittet och under länder som Brasilien, Ryssland och Indien – förklaras av en hederskultur i södra och västra USA som gör att invånarna är mer benägna att ta till våld när de anser sig förolämpade eller svikna. Denna hederskultur har sin grund dels i de laglösa förhållanden som rådde i de brittiska högländerna när man utvandrade därifrån till den amerikanska södern och västern, dels i den anarkistiska machokultur som rådde när exempelvis den amerikanska västern koloniserades på 1800-talet. I de skandinaviska och tyska bygderna i Minnesota och Dakota ligger morden på europeiska nivåer.

Överlag är The Better Angels of Our Nature en mycket övertygande bok, både när Pinker med diagram och anekdoter visar att våldet minskar och när han förklarar varför undantagen är inget annat än undantag. Boken är dessutom välskriven och lättillgängling trots att Pinker avhandlar många olika tidsperioder och förklarar avancerade teorier. Han citerar Bibeln, Shakespeare och Kant och rör sig vant mellan matematisk statistik, kriminologi, psykologi, neurovetenskap, spelteori och internationella relationer. Steven Pinker är sannerligen en av samtidens intellektuella giganter.

Timbro skrämmer om ekonomisk frihet

Ekonomisk frihet är ett mått på graden av fri marknadsekonomi i ett samhälle. Jag har tidigare skrivit mer utförligt om ekonomisk frihet och om bevisen för att ekonomisk frihet gör länder rikare. Det finns två index som mäter ekonomisk frihet: Index of Economic Freedom och Economic Freedom of the World. 2011 års upplaga av Economic Freedom of the World, med data för 2009, publicerades i dag.

Tankesmedjan Timbro, som ansvarar för bedömningen av Sveriges ekonomiska frihet, skriver i dag i ett pressmeddelande: "Totalt sett har den ekonomiska friheten minskat i världen. Årets rapport visar att den ekonomiska friheten faller från 6,67 år 2008 till 6,64. Det är den lägsta noteringen på nästan trettio år." Uppgiften om den lägsta noteringen på trettio år förekommer även i pressmeddelandet från kanadensiska Fraser Institute som sammanställer statistiken. Lyckligtvis är den felaktig. Den ekonomiska friheten har stigit kraftigt sedan 1980:

Befolkningsvägd ekonomisk frihet i 102 länder med 86 procent av världens befolkning. Källa: Egna beräkningar utifrån Economic freedom of the World

Se mer detaljerade diagram, dock med äldre data, här.

Uppgiften om bottennoteringen handlar troligtvis om förändringen i ekonomisk frihet, inte den absoluta nivån. Det är korrekt att försämringen med 0,1 på en tiogradig skala mellan 2007 och 2009 är den största som uppmätts, men då måste man komma ihåg att årliga data för ekonomisk frihet bara finns tillgängliga från år 2000 och framåt. Mellan 1970 och 2000 finns data för vart femte år. Då ser svängningarna naturligvis mindre kraftiga ut.

Även på lite kortare sikt är det tydligt att trenden är uppåtgående:

Befolkningsvägd ekonomisk frihet i 123 länder med 91 procent av världens befolkning. Källa: Egna beräkningar utifrån Economic freedom of the World

Index som detta är inte perfekta och man bör inte stirra sig blind på enskilda år. Allt tyder på att den långvariga trenden av ökande ekonomisk frihet kommer att hålla i sig.

DN (TT)

"Jämlikhet inte omfördelning"

I dag skriver jag i Norran om boken The Spirit Level:

Den brittiska boken ”Jämlikhetsanden” har blivit en favorit hos vänstern. Så även hos Seko:s Kurt Karlsson (Norran 6/9). Boken bygger sin argumentation för ökad jämlikhet på ett antal diagram som visar att rika länder har sämre hälsa, högre brottslighet och mer sociala problem om inkomsterna är ojämnt fördelade mellan människor.

Men bara för att man kan visa att ojämlika länder har mer sociala problem betyder det inte att det finns ett orsakssamband. Det kan finnas en tredje faktor som påverkar både ojämlikhet och sociala problem. Den svenska jämlikheten är äldre än välfärdsstaten – som växte till sin nuvarande storlek på 1960- och 1970-talen – och går tillbaka till landets historia av självägande bönder och hög läskunnighet. Än i dag har svenskamerikaner lägre spädbarnsdödlighet än andra vita amerikaner.

Det råder ingen tvekan om att jämlikhet är eftersträvansvärt, av den enkla anledningen att pengar gör mer nytta hos fattiga än hos rika. Det betyder dock inte att staten bör omfördela från rik till fattig, eftersom det minskar incitamenten att jobba och investera och gör oss fattigare som samhälle. Ekonomisk tillväxt är en betydligt mäktigare kraft än omfördelning när det gäller att höja de fattigas inkomster.

Vägen framåt för att minska ojämlikheten är i stället att skapa möjligheter för fler att göra en klassresa, genom att exempelvis få fler ungdomar – inte minst i en industristad som Skellefteå – att inse vikten av högskoleutbildning. Därför har MUF föreslagit platt skatt, något som skulle göra utbildning mer lönsamt eftersom alla har samma skattesats.

”Jämlikhetsandens” perspektiv är ensidigt nationellt, trots att de stora ojämlikheterna i världen är mellan människor i fattiga och rika länder. MUF förespråkar fri invandring, vilket skulle minska denna globala ojämlikhet genom att ge människor i fattiga länder en möjlighet att komma till Sverige och ta ett mer högavlönat jobb.

Andra som skrivit om Jämlikhetsanden: Andreas Bergh, Johan Norberg, Adam Cwejman, Nima Sanandaji.

Avskaffa kapitalskatten

Den gångna helgen tillbringade jag i Jönköping för att delta i Moderata ungdomsförbundets arbetsstämma. Där försvarade jag en motion om en ny skattereform som jag skrivit och som antogs av MUF Västerbotten i våras. Motionen förespråkade enhetlig moms, platt inkomstskatt och avskaffande av all kapitalbeskattning. Så här motiverade jag det sistnämnda i motionen:

Inkomst av kapital bör inte beskattas. Det samhällsekonomiskt mest effektiva är att inte beskatta inkomst av kapital alls och därmed avskaffa bolags-, utdelnings- och reavinstskatter. Den som väljer att spara och därmed konsumera i framtiden i stället för direkt bör inte bestraffas för detta. Att beskatta inkomst av kapital blir en sorts dubbelbeskattning eftersom man redan har betalat skatt på pengarna som investeras – alla inkomster kommer ursprungligen från arbete, som ju beskattas.

Om någon har tjänat 100 kr och räntan är tio procent så kan denne lite förenklat välja att konsumera 100 kr i år eller 110 kr nästa år. Om man har en kapitalinkomstskatt på 30 procent så blir konsumtionen nästa år bara 107 kr. Därför är kapitalbeskattning snedvridande och innebär en straffskatt på sparande och investeringar, som ju är så viktiga för tillväxten.

Så här kan man illustrera hur flödet från arbete till konsumtion ser ut:

Alla inkomster kommer ursprungligen från arbete och syftet med all ekonomisk aktivitet är att konsumera. Kapitalbildning – sparande – är bara ett sätt att flytta konsumtion i tid. Därför bör inte kapital i sig beskattas.

Om man vill att skatten ska vara inkomstrelaterad bör den läggas på arbete och/eller konsumtion beroende på vad som innebär minst administrationskostnader och liknande. I teorin och på lång sikt är skatt på arbete och skatt på konsumtion samma sak eftersom man arbetar för att kunna konsumera.

Vid 34.30 presenterar jag min motion och inleder skattedebatten:

Professor Greg Mankiw beskriver i ett blogginlägg varför han föredrar konsumtionsskatt över en inkomstskatt på både arbets- och kapitalinkomster. Som konstateras ovan är det samma sak som att vilja avskaffa kapitalbeskattning. Han har också skrivit ett intressant working paper.

Västerbottens folkblad återger ett pressmeddelande om motionen och Alliansfritt Sverige kritiserar.

It's time for Africa

Bilden av Afrika är omotiverat mörk. Många vet inte att det mesta blir bättre i Afrika, särskilt sedan kontinentens ekonomiska lycka vände 1995 och inkomsterna började stiga igen.

Därför har jag satt ihop en video som illustrerar den positiva utvecklingen:

"Globaliseringen har triumferat"

I onsdags skrev jag på Norrans debattsida om globaliseringen. Här är en längre version av samma artikel:

I dagarna är det tio år sedan kravallerna under EU-toppmötet i Göteborg, då vänsterungdomar protesterade mot kapitalismen och globaliseringen. Med anledning av det ger Timbro ut boken Globaliseringens triumf?, där jag bidrar med ett kapitel. Jag skriver om hur världen har förändrats i grunden de senaste decennierna. Fattigdomen har minskat, demokratin gått framåt och hälsan förbättrats. För att förstå kraften i denna utveckling måste man studera statistiken.

En viktig orsak till den positiva utvecklingen är att världsekonomin har blivit betydligt friare med tiden. Tullarna har sänkts och till exempel har tre av fyra länder genomfört reformer för att göra det lättare att starta företag de senaste fem åren. Statliga företag har privatiserats och onödiga regleringar har plockats bort. 87 procent av världens befolkning bor i länder som har blivit mer ekonomiskt fria de senaste decennierna.

Om ekonomin är friare borde den ekonomiska tillväxten vara högre eftersom frihandel ger länder möjlighet att koncentrera sig på att tillverka sådant de är bra på och privata företag med vinstintresse har större anledning att effektivisera än statliga bolag. Forskningen bekräftar detta: ju friare ekonomi ett land har, desto högre är den ekonomiska tillväxten.

Den ökade ekonomiska friheten i världen har gett resultat. Under de gångna tio åren var den genomsnittliga ekonomiska tillväxten hela 4,3 procent årligen. Aldrig förr har så många människor upplevt så snabb ekonomisk utveckling som under 2000-talets första decennium.

Den starka tillväxten har medfört att andelen av världens befolkning som lever på mindre än en dollar om dagen har minskat från 42 procent till 21 procent mellan 1981 och 2005. Denna extrema fattigdom tros minska till 11 procent 2020.

Det finns en tydlig koppling mellan ekonomisk utveckling och demokrati. Under samma period som världen blev mycket rikare blev den mer demokratisk. Sedan 1980 har andelen människor som bor i demokratier ökat från en tredjedel till över hälften.

Med tanke på att demokratier inte krigar mot varandra är det inte förvånande att krig har blivit betydligt mindre vanligt. Under åren 2002–2007 beräknas risken att dö i krig ha varit 95 procent lägre än under kalla kriget.

Under samma period mer än halverades risken att omkomma i en naturkatastrof. Dödstalen i smittsamma sjukdomar minskar också. På tio år har antalet dödsfall i malaria minskat med en femtedel och sedan 2006 minskar dödsfallen i aids. Allt detta leder till att medellivslängden ökar med 2–3 år per decennium.

Människor är inte bara friskare än någonsin tidigare, utan också bättre utbildade. 1950 kunde 56 procent av mänskligheten läsa och skriva, en andel som ökade till 70 procent 1980. År 2015 tros 91 procent vara läs- och skrivkunnig. Samtidigt som fler går i skola minskar barnarbetet: mellan 2000 och 2008 minskade andelen barn i åldern 5–14 som arbetar från 16 procent till 13 procent.

Våra liv blir också allt bekvämare. Sedan 1970 har andelen människor med elektricitet i hemmet ökat från 49 procent till 79 procent. Numera har också fyra av fem hushåll en tv, en uppgång från tre av fyra 2003. I dag har 87 procent tillgång till rent vatten – en ökning från 77 procent 1990.

Under de tio år som gått sedan Göteborgskravallerna har det blivit ännu tydligare att de protesterande vänsterungdomarna hade fel. Kapitalism och globalisering minskar fattigdomen och ger människor bättre liv. Därför heter mitt kapitel ”Globaliseringens triumf”. Utan frågetecken.

Svenskt Näringsliv har startat en angelägen debatt

Svenskt Näringsliv har i dagarna startat en angelägen debatt om kvaliteten och det samhälleliga värdet av vissa högskoleutbildningar. Allt för många studenter väljer kurser med tveksamt ekonomiskt värde. Detta hade inte varit något problem om det inte varit för att (a) utbildningen är helt skattefinansierad, (b) studiemedlet är mycket generöst och (c) skatte- och bidragssystemen gör att kopplingen mellan människors produktivitet och inkomst är svag. Välfärdsstaten har i sin iver att skydda människor som haft otur också skyddat människor som gjort fel val.

Men problemet finns även på gymnasienivå. Tio procent av Skellefteås gymnasieelever går estetiska programmet. Nog finns det en arbetsmarknad för musiker, skådespelare och konstnärer, men knappast tio procent av arbetskraften.

Visst kan konstkurser och liknande utveckla individens intellektuella förmåga och visst kan humaniora ha positiva externaliteter. Och USA:s liberal arts colleges är kända för att utbilda framgångsrika medborgare. Men de flesta inser nog att det är skillnad mellan litteraturvetenskap vid Harvard och Hälsa och sjukvård i film och TV vid Högskolan i Gävle ("University of Gävle").

Det fungerar inte i längden att skydda studenter från den ekonomiska verkligheten i den utsträckning som görs i dag.

SvD | SvD 2 | SvD 3 | SvD 4 | GP | HD | Expressen | Sydsvenskan | Sydsvenskan 2 | AB | SR | DN 1 | DN 2 | DN 3 | DN 4

2000-talet hade högst snittillväxt i historien

Tänk dig att världen består av två länder med vardera en miljard invånare. Så här utvecklar sig de båda ländernas ekonomier:

Land	BNP per capita 2010	BNP per capita 2011	Tillväxt
I-landet	10 000	12 000	20 %
U-landet	1 000	1 100	10 %
Världen	5 500	6 550	?

Hur stor är tillväxten i världens BNP per capita? Det konventionella, och matematiskt mest korrekta, svaret är (6 550−5 500)/5 500 = 19 %.

Oftast är detta mått det mest lämpliga, men det är lätt att se att detta sätt att räkna kan vara missvisande ibland. Anledningen är att man använder BNP som vikter när man räknar ut genomsnittet, och då dominerar det rika landet.

Ett lämpligare mått i vissa sammanhang (som påpekas av Paul Collier i hans bok The Bottom Billion) kan vara befolkningsvägd tillväxt. Eftersom länderna är lika stora i detta fall är den befolkningsvägda tillväxten (10 %+20 %)/2 = 15 %. Detta mått visar hur stor tillväxt en genomsnittlig människa upplever.

Vi kan nu göra om denna räkneövning med riktiga data, närmare bestämt Angus Maddisons BNP-data för perioden 1950–2008. Så här stor var tillväxten (glidande tioårigt medelvärde):



Den vanliga BNP per capita-tillväxten räknas ut som ovan: tillväxten i världens totala BNP minus befolkningstillväxt. Den var som högst under perioden 1963–1973 med 3,2 procent per år. Näst bäst var perioden 1998–2008 med 2,9 procent per år.

Vi ser att den befolkningsvägda tillväxten har varit högre än den vanliga tillväxten sedan ungefär 1980, vilket indikerar att de fattiga länderna har växt fortare än de rika länderna och att vanlig BNP per capita-tillväxt därför har underskattat den genomsnittliga människans tillväxtupplevelse.

Per årtionde ser det ut så här:



(Eftersom Maddison saknar uppgifter för 2009 och 2010 har jag tagit IMF:s data för dessa år och antagit att skillnaden mellan befolkningsvägd och vanlig BNP-vägd tillväxt är konstant.)

Den befolkningsvägda tillväxten har hållit sig mellan 2,4 procent och 3 procent årligen under varje årtionde 1950–2000. (Tillväxten under tiden före 1950 var med största sannolikhet lägre än så.) Men under 2000-talets första decennium var tillväxten hela 4,3 procent årligen.

Slutsats: Aldrig förr har så många människor upplevt så snabb ekonomisk utveckling som under 2000-talets första decennium.

Om detta skriver jag i "Globaliseringens triumf", ett kapitel i boken Globaliseringens triumf? (red. Eva Cooper, Timbro).


Köp!

Dagens goda nyhet igång igen

I augusti förra året hamnade min blogg Dagens goda nyhet i dvala. Orsaken till det var brist på tid, inte brist på goda nyheter. I fredags avslutade jag min kandidatutbildning i nationalekonomi i Oxford, så nu finns det tid igen. Därför kommer Dagens goda nyhet att sprida framstegsoptimism från och med i morgon bitti.

Besök Dagens goda nyhet!

Dags för ett gemensamt EU-försvar

The Economist uppmärksammar Robert Gates sista tal som USA:s försvarsminister.

Gates konstaterar att det finns en risk att USA:s engagemang för Europas säkerhet minskar. Economist skriver:

As well as a paucity of European military resources, NATO faces two other dangers, Mr Gates said. One is the passing of his generation of American leaders, like himself, for whom the security of Europe was the over-riding pre-occupation of their careers. The second is that America, itself under pressure to cut defence spending to curb high deficits and debt, might soon give up on Europe

USA förser i nuläget världen med oerhört värdefulla säkerhetspolitiska tjänster, väl värda de 700 miljarder dollar de kostar. Hangarfartygen är ett exempel. Av USA:s elva hangarfartyg är sex i hamn för underhåll eller liknande. De övriga fem har fullt upp: Enterprise och Reagan är i Arabiska havet och hjälper bland annat till i Afghanistaninsatsen, Lincoln håller ett öga på Kina, Washington stödjer Japans krishantering efter jordbävningen och Bush finns i Medelhavet.

Så länge som USA:s skattebetalare vill betala för dessa tjänster är det bara för Europa att tacka och ta emot, men i längden bör Europa bygga upp en större egen kapacitet. För det första för att kunna ingripa i oroshärdar som Libyen, Afganistan, Syrien, Somalia och Elfenbenskusten.

För det andra för att kunna möta hotet från Ryssland och Kina. Risken att exempelvis en ultranationalistisk ledare skulle ta över efter en ekonomisk kris och starta krig är mycket liten, men konsekvenserna av det scenariot skulle vara så fruktansvärda att man bör ta med det i beräkningen.

Problemet är att Europas säkerhet är vad nationalekonomer kallar en kollektiv vara, eftersom exempelvis Sveriges försvarsförmåga påverkar Estlands säkerhetspolitiska situation positivt, men Sverige tar inte hänsyn till detta (i någon högre grad) när försvarsbudgeten bestäms.

Det uppenbara sättet att lösa detta politikermisslyckande som leder till för liten försvarsförmåga är att flytta försvarspolitiken till EU-nivå. Det skulle troligtvis också ge effektivitetsvinster. EU-ländernas försvarsbudgetar uppgår i dagsläget till knappt 300 miljarder dollar (200 miljarder euro) vilket redan det torde räcka till en hyfsad gemensam försvarsmakt med global förmåga.

Ny bok: "Globaliseringens triumf"

I veckan är det tio år sedan kravallerna under EU-toppmötet i Göteborg. Vänsterungdomar protesterade mot kapitalismen och globaliseringen. Med anledning av det ger Timbro ut boken Globaliseringens triumf?, där jag bidrar med ett kapitel. Jag skriver om hur världen har förändrats i grunden de senaste decennierna. Fattigdomen har minskat, demokratin gått framåt och hälsan förbättrats.

De andra kapitlen har författats av Andreas Bergh, Adam Cwejman, Fredrik Erixon, Stefan Fölster, Annie Johansson, Lars Leijonborg, Johan Norberg, Roland Poirier Martinsson, Maria Rankka och Lydiah Wålsten. Eva Cooper är redaktör. Boken är mycket läsvärd och de olika delarna med skilda perspektiv utgör en imponerande helhet. Köp!

Färre barn i farligt arbete

Internationella arbetorganisationen ILO rapporterade i går att antalet barn och ungdomar i åldrarna 5–17 som utför farligt arbete minskade från 128 miljoner till 115 miljoner mellan 2004 och 2008.

Två tredjedelar av alla barn i farligt arbete jobbar med obetalt arbete inom familjen och 59 procent arbetar inom jordbruk, fiske, skogsbruk och liknande. Bara 11 procent av barnen som har farliga jobb arbetar inom industrin.

ILO skriver:

"But farming, fishing and livestock herding have many hazards and create more injuries and illnesses than what we hear about. Given the large numbers of children in this sector, agriculture must be a priority for the elimination of hazardous work."

Nästan två av tre barn som har farliga jobb är pojkar.

SVT | SvD | DN | Norran | Expressen | GP (alla TT)

Norrbottenspolemik i världsklass

I Norrbotten har en vänsterpartist hävt ur sig diverse oförskämdheter mot moderater på internet. Jesper Sandström, ordförande för Moderata studenter i Luleå, svarar så här:

Jag har, ända sedan jag var litet barn trott på varje människas förmåga att göra världen till det bättre, jag har trott på varje människas möjlighet att göra någonting fantastiskt. När jag sedan blev äldre hörde jag talas om liberalismen.

Varje människa skall ges frihet att göra det hon själv önskar, så länge hon inte tar ifrån någon annan denna frihet. Jag tyckte att det lät som en vacker idé och bestämde mig för att undersöka närmare. Överallt i världen där liberalismen och kapitalismen hade fått fotfäste spreds fred, frihet och välstånd. Människor blev rikare, levde längre och krigade mindre.

...

Jag är inte politiker för att jag kämpar för ett fåtal eller vill smörja mitt eget krås. Jag är politiker därför att jag vill skapa en bättre värld för oss alla – oavsett klass, kön eller partitillhörighet.

Jag är moderat för att jag tror på varje människas förmåga att göra just det, skapa en bättre värld.

Jag tror inte att vi har alla svaren, eller att vi kan lösa varje problem på en och samma gång.

Men jag vet att vi älskar människan – försök att göra det du också!

Insändare: Mycket tyder på allt bättre hälsa

I dag skriver jag på Norrans insändarsida:

Svar på "Vår livslängd blir nog kortare" (Norran 16/4). Skribenten målar upp en mörk bild av den svenska folkhälsan. Men statistiken berättar en annan historia:

Alkoholdödligheten har minskat med en tiondel på tjugo år. Narkotikadödligheten uppvisar ingen trend under 2000-talet.

Självmorden har minskat med tjugo procent sedan början av 1990-talet. Risken att mördas har minskat med en femtedel sedan 1970-talet.

Vår kost har på många sätt blivit mer varierad – vi äter 57 procent mer frukt och grönt i dag än 1960.

Andelen rökare har mer än halverats sedan 1981. Det har bidragit till att dödstalet i cancer minskat med tio procent sedan 1970 och att dödligheten i hjärt–kärlsjukdomar halverats sedan 1980-talet.

Allt tyder på att denna positiva utveckling kommer att fortsätta.

Fattigdomen minskar mer än väntat

I dagarna släppte Världsbanken Global Monitoring Report 2011. Där finns nya prognoser för den extrema fattigdomen – när man lever på mindre än 1,25 dollar per dag i 2005 års penningvärde. Världsbanken skriver ner prognosen för antalet fattiga 2015 med 35 miljoner. Detta beror främst på att inkomsterna i Indien ökar snabbare än man tidigare trott, men även i Afrika och Kina förbättras framtidsutsikterna.

Detta innebär att 12,1 procent av mänskligheten kommer att vara extremt fattig 2015, jämfört med tidigare prognosen 12,6 procent. År 2005 levde 21,1 procent i extrem fattigdom.

Timbro granskar julhandeln

Tankesmedjan Timbro släpper i dag en rapport av Lydiah Wålsten som granskar Svensk Handels och andras retorik kring julhandeln. Wålsten noterar att Svensk Handel inte justerar för inflation (eller befolkningsökning) när de proklamerar att julhandeln slagit nytt rekord (i år igen). Därför är siffrorna vilseledande.

Dagens goda nyhet tog naturligtvis hänsyn till priser och befolkning när sajten konstaterade nytt julhandelsrekord 2009. Även i år kommer den inflationsjusterade julhandeln att slå rekord. Igen.

Invandrare oftare brottsoffer

Uppdaterad statistik från Brottsförebyggande rådet kan kanske medverka till att debatten om invandrare och brottslighet blir mer nyanserad. BRÅ:s siffror visar nämligen tydligt att personer födda utanför Sverige i betydligt högre utsträckning än svenskfödda uppger sig vara utsatta för brott.

Det finns också anledning att tro att invandrare underrapporterar sin utsatthet, eftersom människor som lever i en brottsutsatt miljö sannolikt vänjer sig vid detta i någon grad.

Överrisk för invandrare 2009

Misshandel: 55%
Allvarlig misshandel: 80%
Hot: 24%
Sexualbrott: 88%
Personrån: 0%
Trakasserier: 110%
Bedrägeri: 96%

Alla brott mot person: 48%

Procent större risk en utlandsfödd person hade att anse sig vara utsatt för brott jämför med svenskfödda personer med minst en förälder född i Sverige. Källa: BRÅ, tabell A

Överrisken för invandrare att vara brottsoffer är dock lägre än överrisken för invandrare att vara misstänkta för brott.

GP | TV 4 | SR | HD

The world's ten most important diagrams

It is difficult to find good data about the state of humanity. For this reason, this blog post contains the latest figures – and prognoses in some cases – for the ten most important indicators of the state of the world: economic freedom, income, poverty, hunger, water, electricity, literacy, life expectancy, democracy and war. Those who want to know more are recommended to read In Defence of Global Capitalism by Johan Norberg, even if some of the statistics are a bit outdated.

Economic freedom is the freedom to own things, not pay high taxes, trade with other people and countries and run businesses without government restrictions. Economic freedom has increased substantially over the last few decades:


Economic freedom. Weighted average for countries with 86 percent of world population on a scale 1–10.
Source: Own calculations based on Economic Freedom of the World (Swedish)

And since more economic freedom causes higher growth, it is not surprising that world income (GDP) per person has increased. Can you spot the financial crisis in the diagram below? You may need a magnifying glass.


Income. GDP per person in dollars, adjusted for inflation and price level.
Source: Angus Maddison (1950-2008), IMF (2009-2015)

The world has become more equal over the last few decades. This has made the effect of increased prosperity on poverty even more profound:


Extreme poverty. Share of people that lives on less than $1.25 per day, adjusted for inflation and price level.
Source: Chen & Ravallion 2008 (1981-2005), Global Monitoring Report 2010 (2005-2020)

Hunger and poverty are likely to be closely associated. Therefore it is surprising that hunger is exhibiting a much slower rate of decrease since the mid-1990s. It is also believed that hunger increased temporarily during the 2009 financial crisis.


Hunger. Share of people who are undernourished.
Source: FAO

Access to water and electricity has improved dramatically, though, thanks to investment over a long period of time.


Water. Proportion who has access to a safe water source.
Source: World Development Report 1994 (1975-1990), WDI (1990-2008)


Electricity. Share of people who have electricity.
Source: World Energy Outlook 2002, s. 380

World literacy is also increasing, hand in hand with rising prosperity and school enrollment:


Literacy. Proportion of people over the age of 15 who can read and write.
Source: Unesco (1970-1980), WDI (1990-2008)

Health is improving in pace with economic and technological progress:


Life expectancy.
Source: World Population Prospects: The 2008 Revision

The correlation between economy and democracy is strong. Hence it is not surprising that we see a long-run positive trend for the share of people who live in democracies (green):


Democracy. Proportion of people who live in democracies.
Source: Own calculations based on Polity IV (Swedish)

Two democracies have never made war against one another. That is in all likelyhood a partial explanation of the fact that the war death rate decreased by 95 percent between the Cold War and today:


War. War deaths per year per million people.
Source: Human Security Report 2009

(This blog post is available in Swedish here.)

Världens tio viktigaste diagram – hela listan

Det är svårt att hitta bra statistik om hur mänskligheten egentligen mår. I detta inlägg finns därför de senaste siffrorna – och prognoserna i förekommande fall – för de tio viktigaste indikatorerna på världens tillstånd: ekonomisk frihet, inkomst, fattigdom, hunger, vatten, elektricitet, läskunnighet, medellivslängd, demokrati och krig. För den som vill veta mer rekommenderas Världens välfärd av Johan Norberg, även om den börjar bli lite inaktuell.

Ekonomisk frihet är friheten att äga saker, inte betala så mycket skatt, handla med andra människor och länder och driva företag utan statliga restriktioner. Den ekonomiska friheten har ökat kraftigt de senaste decennierna:


Ekonomisk frihet. Tiogradig skala, vägt genomsnitt för länder med 86 procent av världens befolkning.
Källa: Egna beräkningar utifrån Economic Freedom of the World

Och eftersom mer ekonomisk frihet ger högre tillväxt är det inte så förvånande att världens inkomst (BNP) per person ökat. Ser du finanskrisen i diagrammet nedan? Du kan behöva ett förstoringsglas.


Inkomst. BNP per person i dollar, justerat för inflation och prisskillnader.
Källa: Angus Maddison (1950-2008), IMF (2009-2015)

Världen har blivit mer jämlik de senaste decennierna, vilket gör att välståndsökningen är mycket tydlig i fattigdomsstatistiken:


Extrem fattigdom. Andel som lever på mindre än 1,25 dollar om dagen, justerat för inflation och prisskillnader.
Källa: Chen & Ravallion 2008 (1981-2005), Global Monitoring Report 2010 (2005-2020)

Hunger och fattigdom torde vara nära sammankopplade. Därför är det förvånande att hungern visar en betydligt svagare minskning sedan mitten av 1990-talet, och man tror även att hungern tillfälligt ökade under finanskrisen 2009.


Hunger. Andel människor som är undernärda.
Källa: FAO

Tillgången till vatten och elektricitet har dock förbättrats kraftigt, tack vare investeringar under en lång tid.


Vatten. Andel som har säker tillgång till vatten.
Källa: World Development Report 1994 (1975-1990), WDI (1990-2008)


Elektricitet. Andel människor som har elektricitet.
Källa: World Energy Outlook 2002, s. 380

Även läskunnigheten ökar i världen, hand i hand med det stigande välståndet och det allt högre skoldeltagandet (samtidigt som barnarbetet minskar).


Läskunnighet. Andel över 15 som kan läsa och skriva.
Källa: Unesco (1970-1980), WDI (1990-2008)

Hälsan förbättras i takt med de ekonomiska och tekniska framstegen:


Medellivslängd.
Källa: World Population Prospects: The 2008 Revision

Sambandet mellan ekonomi och demokrati är starkt. Därför är det inte förvånande att vi ser en långsiktig uppåtgående trend för andelen människor som lever i demokratier (grönt):


Demokrati. Andel människor som bor i demokratier.
Källa: Egna beräkningar utifrån Polity IV

Två demokratier har aldrig krigat mot varandra. Det är säkerligen en delförklaring till att dödstalet i krig har minskat med 95 procent mellan kalla kriget och i dag:


Krig. Dödsfall i krig per år, per miljon människor.
Källa: Human Security Report 2009

Nya diagram om demokratins utveckling

Det är svårt att hitta bra statistik över demokratins ställning i världen. Forskningsprojektet Polity IV har satt betyg på de flesta av världens länder för åren 1800 och framåt, men det är svårt att hitta någon bra sammanställning av demokratins utveckling under 1800- och 1900-talen. I detta blogginlägg presenteras bearbetningar av Politystatistiken för att ge en bild av demokratins utveckling.



Diagrammet visar hur många människor som bor i länder som är demokratiska, ickedemokratiska eller som saknar data. Polity IV betygsätter världens länder på en skala från -10 till 10. Länder med en poäng på 6 eller högre bedöms vara demokratier. Med den begränsningen var bara USA en demokrati under diagrammets första 30 år, men fick därefter sällskap av allt fler länder.



Detta diagram visar hur stor andel som bor i demokratiska respektiva ickedemokratiska länder. Vi noterar en uppgång fram till 1930 och därefter en nedgång. Efter andra världskriget kommer en andra demokratiseringsvåg, men demokratiseringen stagnerar under 1960- och 70-talen. I samband med Sovjetunionens upplösning uppstår den tredje demokratiseringsvågen.



Det befolkningsvägda snittet berättar ungefär samma historia. På grund av brist på uppgifter kring andra världskriget visas inte snittet för dessa år. Notera också att det är svårt att jämföra snittet före och efter andra världskriget eftersom det finns uppgifter för ungefär hälften av världens befolkning fram till andra världskriget och för 80 procent (och ökande) efter kriget.

Klicka här för att ladda ned en Excelfil med all data. I filen kan du också ändra demokratigränsen från 6 till ditt önskade värde.

Ge ekonomipriset till Robert Barro

Nobelprissäsongen har nu börjat. Vem eller vilka som får ekonomipriset avslöjas på måndag, den 11 oktober.

Jag hoppas att Harvardekonomen Robert Barro får priset. Han är sedan 40 år en extremt produktiv forskare som skrivit om den statliga upplåningens effekt på sparandet, konjunkturcykler och ekonomisk tillväxt.

Andra tillväxtforskare som kan komma i fråga är Paul Romer och Charles I. Jones. Vill man uppmärksamma klimatekonomer så finns William Nordhaus och Martin Weitzman. Tyvärr brukar Nobelkommittén gilla att uppmärksamma keynesianer, och då ligger N. Gregory Mankiw och David Romer bra till.

Hungern minskar

Mitt i valrörelsen kommer glädjande nyheter från FN:s jordbruksorgan FAO: världshungern beräknas ha minskat med 100 miljoner människor mellan 2009 och 2010, till samma nivå som 2005–2007. Världshungern tangerar därmed en ny lägstanivå.

Skellefteåmoderaterna går till val på lägre skatt

I veckan presenterade Moderaterna i Skellefteå sitt valprogram, och jag är glad över att ha varit med och tagit fram det. Den största nyheten är att vi till skillnad från förra valet och som enda parti går till val på lägre skatt, med 50 öre som ett första steg. Gruppledaren Andreas Löwenhöök skriver mer på sin blogg.

Debattartikel: Miljöpartiet och köpcentra

I går skrev jag på norran.se:

Tidigare i sommar kom Miljöpartiet med ett verklighetsfrånvänt förslag. Partiet vill införa ett femårigt förbud mot byggande av köpcentrum utanför stadskärnorna. Motiveringen är att rädda butiker i innerstäderna. Men Aftonbladets lögndetektor visar att Miljöpartiet har fel – enligt en utredning gynnas centrumhandeln av externa etableringar.

Språkröret Maria Wetterstrand pekar särskilt ut Ikea som ett företag man vill hindra från att etablera sig. Om Miljöpartiet hade fått bestämma hade det alltså inte blivit något Solbacken här i stan, inget Ikea i Haparanda och inget Storheden i Luleå. Det är tusentals arbetstillfällen som inte hade skapats.

Miljöpartiet har med detta utspel etablerat sig som ett bakåtsträvande och utvecklingsfientligt parti. Om du värnar om jobben i Skellefteå – rösta på Moderaterna.

Insändare: Ungdomar sörjer inte värnplikten

Insändare i Norran den 6 augusti:

Avskaffandet är värnplikten är en av 2000-talets viktigaste frihetsreformer. Dessutom ger det ett bättre försvar. Med kontrakterade förband får vi ett professionellt och välövat försvar som står berett att hantera kriser i Sverige, i närområdet och i oroliga delar av världen.

Moderata ungdomsförbundet har genomfört en enkätundersökning som visar att stödet för förändringen är stort bland Skellefteås ungdomar. 117 gymnasieungdomar svarade på vår enkät under våren. Hela 88 procent tycker att det är bra att den militära grundutbildningen numera är frivillig.

Alliansregeringen har med sina förändringar av försvaret stärkt vår försvarsförmåga och avskaffat en stor inskränkning i människors frihet.

Debattartikel: Succé för lag om arbetstillstånd

I dagens Norran skriver jag om arbetskraftsinvandring:

I december 2008 införde regeringen nya, mer generösa regler för arbetskraftsinvandring. Det nya regelverket har hittills varit en succé. Under det första året med de nya reglerna beviljades exempelvis 2 086 dataspecialister arbetstillstånd i Sverige, främst från Asien. I USA har arbetskraftsinvandring varit mycket positiv för tillväxten – grundaren av Youtube är född i Taiwan och en av grundarna av Google är född i Ryssland.

Svenska företag har nu större möjlighet att få tag på den personal de behöver för att växa. De kan rekrytera nyckelkompetens från hela världen, något som kommer att hjälpa den svenska ekonomin – i synnerhet när vi nu går mot ljusare tider.

De rödgröna vill att USA ska överge Sydkorea

Om precis en månad är det 60 år sedan Koreakriget började. En FN-insats, där Sverige deltog, slog tillbaka det nordkoreanska anfallet på Sydkorea. De flesta FN-trupper var amerikanska, och sedan 1950 har USA och Sydkorea haft ett mycket tätt samarbete.

I början av kalla kriget stod större delen av Sydkoreas militär under amerikanskt befäl. 1978 överfördes befälet av sydkoreanska trupper i fredstid till Sydkorea, men fortfarande är det USA som har huvudansvaret för Sydkoreas försvar. Om Nordkorea skulle anfalla kommer en amerikansk general att ta över befälet över Sydkoreas försvarsmakt och leda krigsansträngningarna. Det är dock bestämt att från 2012 kommer Sydkorea att leda sin egen militär även i krigstid – även om Sydkoreas politiker tvekar om det är klokt att göra överföringen så snart.

Lagom till 60-årsminnet av Koreakriget framkommer det nu att Vänsterpartiet har fått de rödgröna att gå med på att kräva att Sverige ska uppmana USA att lämna alla militärbaser världen över, inklusive i Korea. Vad säger Sydkoreas Stockholmsambassad om det?

Ladies and gentlemen, next year we commemorate the 60th anniversary of the Korean War. More than 37,000 young American soldiers came to defend a country they never knew and a people they never met. And so that is why the Korean War must never be a forgotten war.

...

These brave soldiers defended freedom and liberty in Korea. And following in their footsteps, today there are more than 27,500 American men and women in uniform serving in the Republic of Korea, helping us defend our freedom and ensure our security. Many of them are doing what their grandfathers and fathers did by serving in Korea. And, of course, one of them is the current U.S. force commander, General Walter Sharp.

What these and many other Americans did was to help lay the foundation for freedom and democracy to bear fruit in the republic. The United States was the stepping stone that made possible Korea's ascent into prosperity, and herein lie the strength and the foundation of our alliance. The United States and the Republic of Korea share values, and we fought together side by side to defend these values. This is what makes our alliance so resilient and enduring.

The combination of U.S. assistance and Korea's determination and hard work led to phenomenal growth in all aspects. Korea was one of the poorest countries in the world, with a per capita GDP of less than 50 U.S. dollars in the 1950s. Now Korea became a country with a per capita GDP of close to $20,000; the size of its economy near the top 10 in global terms. Korea is also now a member of the G-20 and serving as one of the chairs of the troika of all the countries that gained independence.

– Sydkoreas president Lee Myung-bak

Our support for South Korea's defense is unequivocal, and President Obama has directed his military commanders to coordinate closely with their Korean counterparts to ensure readiness and to deter future aggression.

– USA:s utrikesminister Hilary Clinton

BT | SvD 1 | SvD 2 | SvD 3 | HD | SVT | GP | AB | Sydsvenskan

Barnarbetet minskar allt snabbare

Internationella arbetsorganisationen ILO släppte i veckan en ny rapport om barnarbete. ILO uppskattar barnarbetets omfattning 2000, 2004 och 2008. Dagens goda nyhet har tidigare rapporterat om ILO:s uppskattning för perioden 2000–2004.

Överlag har rapporten ett optimistiskt budskap. Barnarbetet fortsätter att minska, särskilt för de yngsta. Takten i barnarbetesminskning var större 2004–2008 än 2000–2004. År 2000 var 15,5 procent av alla i åldern 5–14 barnarbetare. Fyra år senare hade andelen minskat till 14,1 procent, och ytterligare fyra år senare till 12,6 procent.



Även andelen ekonomiskt aktiva 5–14-åringar (en något bredare beteckning) minskar med accelererande takt. I den äldre åldersgruppen 15–17-åringar är marginellt färre ekonomiskt aktiva, en minskning från 35,2 till 35 procent mellan 2004 och 2008. Tyvärr verkar andelen i övre tonåren som arbetar i farliga yrken ha ökat, från 14,4 procent till 16,9 procent mellan 2004 och 2008. Det är dock fortfarande en procentenhet lägre än 2000 års nivå.

I tre av fyra regioner minskar andelen ekonomiskt aktiva barn: Asien, Latinamerika och övriga regioner. I Afrika söder om Sahara har dock andelen ekonomiskt aktiva ökat från 26 till 28 procent. På världsnivå uppgvägs detta som sagt med råge av minskande barnarbete i övriga regioner.

Hur detta rapporteras i svensk media har nog läsaren räknat ut vid det här laget. Man fokuserar på den enda region där läget försämras och tonar ned det positiva. SVT:s Rapport lyckas till och med med konststycket att inte nämna någon positiv nyhet alls i sin rapportering.

På Dagens goda nyhet får du objektiv och korrekt rapportering om läget i världen.

TT: SvD | DN | Metro | AB | GP | EK

IMF skriver upp tillväxten igen

I sin publikation World Economic Outlook har Internationella valutafonden (IMF) återigen justerat upp sin prognos för tillväxten i världsekonomin. Efter fjolårets minskning med knappt två procent spås världens BNP per person att öka med tre procent i år, för att därefter hålla sig på en historiskt sett ganska hög nivå lite över tre procent de kommande åren.


Världens BNP per capita, inflations- och köpkraftsjusterad. Index 1980 = 100. Källa: IMF

Prognosen för Afrika söder om Sahara är också ljus. Efter en BNP-tillväxt på två procent 2009 (befolkningstillväxten är drygt två procent) ökar tillväxten. I år växer regionen med knappt fem procent och nästa år med sex procent. Samtidigt ökar investeringarna och inflödet av utländskt kapital, som till största delen består av privata investeringsflöden och av pengar från utvandrare som arbetar i rika länder.

E 24 | SvD

History of the World in 25 Slides

This is a presentation about global development that I gave yesterday in Umeå:

"God chans för brittiska konservativa"

Artikel publicerad i Moderata ungdomsförbundets tidning Blått, nr 1–2010:

Det närmar sig val i Storbritannien. Regerande Labour tyngs av finanskrisen och av en impopulär premiärminister. På andra planhalvan står favoriten, det konservativa partiet. Men partiet slits mellan arvet från Thatcher och den politiska nödvändigheten i att försvara välfärdsstaten.

Regeringen bestämmer själv när nästa parlamentsval ska hållas, men det måste vara innan den tredje juni 2010. Valet till parlamentet i Storbritannien bygger på principen majoritetsval i enmansvalkretsar, samma princip som tillämpas vid val till representanthuset i USA. Valdistriktet ”Oxford östra” har exempelvis en parlamentsledamot. Den kandidat som får flest röster i distriktet får platsen. Detta betyder att varje distrikt har en egen kandidat, men också att många röster ”kastas bort”.

Systemet gynnar stora partier och ger stabila regeringar eftersom det parti som får flest röster oftast får egen majoritet i parlamentet. Partipolitiken liknar därför ett tvåpartisystem där mittenpartiet Liberaldemokraterna har liten chans att påverka.

De konservativa väntas vinna en jordskredsseger över regerande Labour. Gordon Brown tog över premiärministerposten efter Tony Blair när kritiken mot denne blev för stark, men har själv lyckats bli ungefär lika impopulär. Han konfronteras ständigt med faktumet att han blev premiärminister under nuvarande mandatperiod, och således aldrig har blivit ”vald” till premiärminister av väljarna – samma situation som Göran Persson var i 1996 till 1998.

En stor del av missnöjet handlar om ekonomin och finanskrisen. Liksom Republikanerna i USA spenderade Labour pengar likt fulla sjömän* under 2000-talets glada dagar. Budgetunderskottet uppgick till tre procent av BNP redan under högkonjunkturåret 2007. I år beräknas underskottet vara hela tolv procent. Totalt måste staten spara eller höja skatterna motsvarande vad hela utbildningssektorn kostar för att budgeten ska komma i balans.

Europaparlamentsvalet i juni 2009 blev en katastrof för Labour. Partiet blev bara tredje störst, efter både Tories och UK Independence Party, ett parti som vill gå ur EU. Dessutom kom rasistiska British National Party in i EU-parlamentet. Valet bekräftar att Labour ligger dåligt till. I opinionsundersökningar har Labour kring 30 procent av väljarsympatierna medan Tories har 40 procent.

Chanserna ser alltså goda ut för de konservativa, men Tories tar ingenting för givet och gör allt för att vara så valbara som möjligt. De konservativa vill nog gärna bli som Republikanerna i USA – ett parti som (i retoriken) kämpar för ”small government”, låga skatter och att Washington/London ska hålla tassarna borta från vanligt folk. Arvet från skattesänkaren och fackföreningsbekämparen Margaret Thatcher som styrde Storbritannien 1979 till 1990 finns fortfarande kvar. Men de vet också att Storbritannien ligger i Europa och inte i Amerika. Vill man bli vald måste man älska den statliga sjukvården National Health Service och andra kärnverksamheter i välfärden.

Som ett led i detta resonemang har de konservativa inte gått ut med parollen ”small government” som Thatcher eller ”big government” som Labour, utan ”big society”. Partiet vill utöka civilsamhällets roll utan att hemfalla till laissez-faire. De konservativa har också tagit intryck av Barack Obama och kallar sig till och med ”party for change”. Visst har partiet medvind i sin kritik av Labour och sin vilja till förändring, och visst är den unge partiledaren David Cameron populär, men riktigt ända upp till Obamanivå når man inte.

De konservativa liknar i sina mittensträvanden Moderaterna. Fredrik Reinfeldt togs emot med öppna armar av David Cameron vid ett besök på London School of Economics 2008, där han pratade om den svenska välfärdsmodellen. ”I told my wife I was going to spend the early part of the evening with the new Swedish model”, skämtade Cameron, ”she was slightly surprised by this, and slightly more surprised when I explained he was called Fredrik.”

Det är viktigt att inse vilken roll tidningarna spelar i brittisk politik. Flera högertidningar, exempelvis Daily Mail, Daily Express och The Sun, berättar gärna att brottsligheten har gått upp, invandrarna har blivit fler eller att tonårsgraviditeterna har ökat ”since Labour came to power” 1997. Aftonbladets kampanjjournalistik bleknar i jämförelse. Det är därmed tidningarna som sätter tonen i invandringsdebatten, och tyvärr är tonen inte särskilt trevlig. Tories har lovat att dra ned på invandringen om de får makten.

Det mesta pekar alltså på att Tories vinner valet nästa år – eller det kanske är lämpligare att uttrycka det som att Labour kommer att förlora. Missnöjet med Labour är större än entusiasmen för de konservativa. Britterna får sannolikt återigen en konservativ premiärminister. Men någon ny Thatcherrevolution blir det inte.

* Mina ursäkter till alla fulla sjöman. John McCain skämtade under sin presidentvalskampanj: ”I never knew a sailor, drunk or sober, with the imagination of the Congress. I received an e-mail recently from a guy who said, ’As a former drunken sailor, I resent being compared to members of Congress.’”

Fakta
Så här ser det brittiska parlamentets underhus ut i nuläget:

• Labour, 35 procent av rösterna, 356 mandat
  
• Konservativa, 32 procent, 198 mandat
  
• Liberaldemokraterna, 22 procent, 62 mandat
  
• Övriga, 11 procent, 30 mandat

Våld allt mindre omfattande och allt mindre accepterat

Justitieminister Beatrice Asks motivering till att regeringen vill skärpa straffen för särskilt grov misshandel är beundransvärd för en politiker som skulle ha kunnat gå på populistspåret genom att rasa mot ett kallare samhälle med grövre våld som kräver hårdare tag. I stället förklarade Ask att synen på våld har skärpts. Förr i tiden kunde man "göra upp med knytnävarna" eller "puckla på varandra bakom dansbanan" på ett sätt som inte är accepterat i dag. Många av oss har hört historier om stora bråk i äldre tider – eller åtminstone sett det dramatiserat i form av det stora slagsmålet när Emil i Lönneberga besökte auktionen i Backhorva.

Resonemanget påminner om Harvardpsykologen Steven Pinkers tes att våldet har minskat genom historien och i dag är lägre än någonsin. Tortyr, krig, dödsstraff, dueller, barnaga och dylikt minskar kontinuerligt.

I Sverige ligger i dag både det dödliga våldet och våldet i allmänhet enligt sjukvårdsstatistik under 1970-talets nivåer, vilket om man justerar för befolkning innebär en minskning med 20–25 procent. Att våldet har blivit mindre accepterat kan förklara att allt fler känner sig utsatta för våld och att antalet anmälda våldsbrott alltjämt ökar.

Att utifrån den minskade acceptansen för våld dra slutsatsen att straffen bör skärpas är dock något av ett hopp i den logiska tankebanan. Den historiska trenden har snarare varit mot mildare straff, avskaffat dödsstraff och humanare fängelseförhållanden. Därtill kan man hävda att det upplevda straffvärdet av att sitta i fängelse har höjts eftersom möjligheterna utanför fängelsemurarna är mycket större nu än tidigare – i dag finns billigt resande och större möjligheter till välbetalda och intressanta arbeten.

Det är möjligt att det är motiverat att justera upp straffskalan just för grov misshandel, men någon generell straffskärpning är inte nödvändig i Sverige. De enskilt viktigaste åtgärderna för att minska brottsligheten är lägre arbetslöshet och en större medelklass – ekonomisk tillväxt, helt enkelt.

SvD | DN | HD | Dagen | AB | SVT | Sydsvenskan

Datorn viktigaste uppfinningen de senaste 20 åren

Kebnekaisegruppen är ett nystartat nätverk som är tänkt att vara Sveriges motsvarighet till Mont Pelerin Society, en internationell grupp för liberaler. Drivande är Nima Sanandaji, vd på liberala Göteborgstankesmedjan Captus.

På gruppens hemsida finns en sektion som heter Kebnekaisegruppen frågar. Den aktuella frågan just nu lyder "Vilken teknisk innovation har under de senaste tjugo åren betytt mest för samhällsutvecklingen?". Fredrik Segerfeldt skriver intressant om mobiltelefonens exploderande roll och Johnny Munkhammar reflekterar över Google. Christian Sandström på Chalmers skriver om transistorn:

Kapitalmarknaderna i västvärlden avreglerades dessutom under 1980-talet som en följd av att pengarna blivit elektroniska och inte längre visste några gränser. Det gick inte längre att upprätthålla regleringarna varpå de avskaffades. Efterkrigens kapitalbrist var nu ett minne blott och idag omsätter Stockholmsbörsen lika mycket på en förmiddag som den omsatte under hela 1970-talet.

I mitt inlägg fortsätter jag på samma tema och skriver, något förutsägbart, om datorns roll de senaste tjugo åren:

Privata företag på en fri marknad är helt överlägsna i en tid då innovationerna är många och förändringstakten hög. Ingen kan på allvar hävda att Statens verk för elektronisk ungdomskommunikation, Fotodelningsmyndigheten och Nämnden för kortmeddelandespridning å det världsomspännande datornätverket skulle erbjuda en bättre tjänst än Facebook, Bilddagboken och Twitter.

Någon kanske hävdar att analysen har bäst före-datum i mars 2000 då IT-bubblan sprack, men de senaste åren har snarare visat att IT-guruerna hade rätt i mycket – förändringen gick bara lite långsammare än man hade tänkt sig.